När jag började yoga för över tjugo år sedan planterades idén i mig att det handlade om att sträva efter att alltid ha ett öppet hjärta.
Kanske kan du föreställa dig att hur pressad jag kände mig när jag inte kunde vara stor nog att ha ett öppet hjärta, vilket jag likställde med att vara förstående och ha förmåga att låta allting som händer bara rinna av mig (som jag just då trodde var samma sak som likgiltighet). Snurrigt.
Även om idén successivt tvättades ur, låg den där som en gammal älsklingströja längst in i garderoben. Det var inte förrän långt senare som jag förstod. När min mindfulnesslärare Jack Kornfield sa: ”hjärtan öppnas och stängs, det är helt normalt” som jag äntligen kunde slänga den där urtvättade tröjan. Tillåta mig att stänga hjärtat utan att känna skuld. För jag var medveten om att tröjan inte längre tjänade och att jag aldrig skulle sätta på mig den igen.
Precis på samma sätt kan vi vara medvetna om att vi behöver stänga ner, smälta intryck och känslor, skydda oss eller ta emot en stund och ta hand om oss själva. Och sedan öppna upp igen.
Självtrygg 
Publicerat av