Sitter du fast? Pausa

Känner du dig stressad? Jagad? Upplever stor tidsbrist? Sitter fast? Frågar du dig: är det här verkligen vad jag vill?

Din verklighet är att du känner så här. Kroppen svarar på vad du tänker och börjar uppfatta din verklighet som sann.

Är det dessutom riktigt jobbigt börjar känslor som rädsla ta över för att skydda dig mot hot. Vår högst utvecklade del av hjärnan, som också är mest känslig för stress, lägger ner och reptilhjärnan tar över.

Nu är det överlevnad som gäller. Och då riktar kroppen in sig på att lösa problem. Men i själva verket är vi inte superhjältar på att lösa problem under stress och press. Det kan kännas så i början när man är hög på stresshormonen adrenalin och kortisol. Men med tiden växer känslan att sitta fast. För när reptilhjärnan tar över blir perspektiven väldigt smala.

Det kan hjälpa att bara ta några långsamma djupare andetag för att växla om till lugn och få mer distans till det du upplever som sanning. Har det pågått ett tag, och du faktiskt hamnat i trans, kan det behövas lite mer för att bryta igenom kroppens stressrespons. Lite viljestyrka. Utveckla en vana som påminner dig regelbundet. En av mina vanor är att gå promenad varje dag.

Träna vanan att pausa i vardagen

Häromdagen, innan min dagliga promenad, trodde mitt sinne att det jag gjorde var superviktigt, och blev väldigt stressad. Talade om för mig att jag måste göra mer och nog också gjorde det jag gjorde fel. Kanske var jag fel ute? Var något fel på mig? Och jag kunde definitivt inte ta en paus i allt det här som måste lösas och göras klart. (Så snabbt det går när sinnet är i trans och tror så starkt att kroppen till och med börjar reagera på egen hand).

Av rena vana, för att jag gjort det så manga gånger och sett förändringen, gick jag ändå ut på min dagliga promenad. Tog de första tio minuterna att följa andningen och stegen. Mot mitt sinnes bättre förstånd, som bara ville gå snabbt och få det överstökat.

Efter 20 min började kroppen slappna av och när jag kom tillbaka var de saker jag var helt besatt av inte längre så viktiga. Jag såg de större perspektiven, helheten och kunde ta beslut grundande i glädje. Det mesta kunde helt plötsligt göras en annan dag, eller var inte längre alls viktigt.

Vad får dig att släppa stressen? Tidsbristen? Känslan av att sitta fast? Tron att vara på fel väg?