Ligger på något sätt i fosterställning varje dag. Tar en paus. Bara låter kroppen få vara en liten stund. Inget ansvar. Låter allt falla på plats av sig själv. Smälta och bearbeta. Kanske som om jag befann mig eller faktiskt rullar ihop mig i fosterställning.Som om jag för ett ögonblick låg kvar i mammas värme,Fortsätt läsa Låt allt falla på plats
FALL in LOVE
Hösten är här. Kall, krispig. Jag har hört många som fasar inför kylan och mörkret. Rädslan att fastna i stressen över att inte ha tid till allt som ska göras. Hur kan jag FALL in love med tillvaron som den är istället för att falla in i nedbrytande vanor? I en värld som går alltFortsätt läsa FALL in LOVE