med Marie Androv
Ligger på något sätt i fosterställning varje dag. Tar en paus. Bara låter kroppen få vara en liten stund. Inget ansvar. Låter allt falla på plats av sig själv. Smälta och bearbeta. Kanske som om jag befann mig eller faktiskt rullar ihop mig i fosterställning.Som om jag för ett ögonblick låg kvar i mammas värme,Fortsätt läsa Låt allt falla på plats
Jag har en väninna som är min största hjälte. Vi kallar henne Fia. Fia har varken gjort kometkarriär, influerat miljoner eller räddat hela världen. Hon inspirerar varje person hon möter i det tysta. Fia har gjort det som många av oss längtar efter och kämpar med. Må bra i vardagen. Det är svårt nog förFortsätt läsa En vardagshjälte
Än är sommaren här och jag njuter. Gör du? Njuter medan det pågår. Eller har du börjat tänka på vardagen, gräma dig? När blommorna börjar vissna och bladen blekna kan vi möta hösten lite mer som ett träd. Träd följer jämnmodigt med i årstidernas förändring. Träd släpper näringsfattiga löv utan protest. De skriker inte ”nej!”Fortsätt läsa Bli självtrygg – var lite mer som ett träd i en rotlös tid
Svaret är både ja och nej. Jag kallar det för att bli självtrygg. Och det behövs fler nyhetsbrev för att ge en nyanserad bild av vad självtrygghet är och jag själv erfar. Korta svaret är: Om vi lägger vårt liv i händerna på det som händer utanför oss kommer det bli väldigt gungigt. Trygghet ärFortsätt läsa Känna trygghet i en värld i gungning. Är det möjligt?
Självtrygg 