2014 gick jag in i en djup depression. Jag hade allt: hög lön, fina vänner och en schyst man. Men kände som att jag höll på att drunkna. Jag tog tjänstledigt från jobbet utan plan. I tjugo år hade självmord funnits som en utväg i mitt huvud – ett sätt att stå ut med prestationsångest och känslan att vara en bluff.
Det började redan när min pappa tog sitt liv, 20 år tidigare. Självmord blev min hemliga ångestdämpare. Varje morgon vaknade jag med tanken:
Om jag misslyckas, kan jag alltid ta livet av mig.
Mindfulness förändrade mitt liv. Mitt första möte med mindfulness skedde på en 10-dagars retreat 2002.
När jag hade suttit och följt mitt andetag och skannat kroppen i sex dagar, och sinnet äntligen började lugna sig, upptäckte jag något chockerande:
Jag hade samma fem tankar som snurrade, om och om igen.
Plötsligt förstod jag:
Mina tankar är inte nödvändigtvis sanna.
Observera mitt sinne var transformerande.
Där började min omprogramering.
Jag lärde mig möta känslor istället för att fly från dem.
Att se dem som budbärare för mina behov.
Jag började öva på att stötta mig själv med vänlighet.
Det var varken en snabb lösning eller enkelt. Men steg för steg förändrades något.
En dag landade insikten i kroppen:
Jag är inte min far. Jag behöver inte ta livet av mig bara för att han gjorde det.
Idag är mindfulness, träden och träningen mina viktigaste verktyg.
De har hjälpt mig att förebygga depression och möta livets motgångar med närvaro och medkänsla.
Och jag vet en sak till:
Livet forsätter att hända – motståndskraft är en färskvara.
Vi behöver träna den, om och om igen.
Särskilt efter svåra upplevelser och trauman behöver vi stärka vår förmåga att åter känna trygghet och medkänsla, både med oss själva och med andra.
Nästa kursstart i Mindfulness i vardagen – 5 tillfällen som kan förändra ditt liv – 25/9 på YogaMana
Självtrygg 
Publicerat av